Onsdagsfunderingar
Sitter och klurar på vad dagens nyttiga val ska vara. Kanske det faktum att jag gömt undan mitt betalkort, för att undvika att svänga förbi affären på väg hem från universitetet? Kanske de planerade styrkeövningarna? Kanske det faktum att jag käkade ett par knäckebröd till mellanmål nu då jag kom hem, för att inte falla i blodsocker och trycka i mig första bästa skit som går att hitta? Kanske att jag försökt dricka mycket vatten? Kanske att jag promenerat en timme? Åh, valen är många. ;) Vi får se var det hela landar.
Som jag nämnde igår så har en beslutsamhet infunnit sig. Det känns riktigt bra. Med denna beslutsamheten infann sig ett lugn, och jag har flinat hela dagen. Tron på mig själv och på vad jag kan åstadkomma är tillbaka. Jakten på mitt bästa jag är återupptagen och en ny växel ilagd. Det käns kul. Jag vet att det kommer komma dippar och bli tungt, men det är efter de dipparna som det bara blir lättare och lättare. Dem är farliga, dipparna. Det är just där man oftast lägger av, och då får man aldrig uppleva den där känslan av att det blir bättre igen. Att bita ihop och tugga sig igenom är lösningen då.
I mitt huvud har jag en slags visualisering. Det kan låta helknäppt, men min familj och jag har en tradition av att alltid ta en jäkla massa bilder då vi är ute och reser. Det är hoppbilder, badbilder, bilder då vi hjular och står på huvudet, klättrar på klippor och har oss. I mitt huvud visualiserar jag mig om två år, i Nya Zeeland. Bilderna kommer bli assnygga. Konstig visualisering kanske, men det är något greppbart. Längtar. :)
Kommentarer
Postat av: Gentle GIant
Jag tycker det låter som en fantastiskt god visualisering! Konkret och förankrat i din 'vardag'. Vilken härlig mängd val och vilket härligt innehåll! Låter dessutom underbart att beslutsamheten har infunnit sig. Jag känner igen känslan av lugn som du beskriver. Med min beslutsamhet kom även en slags acceptans. Som om det var först med beslutsamheten som jag kunde säga att 'ok, jag ser ut så här nu'. Tror inte jag riktigt accepterade det innan... Eller, det är liksom läget jag accepterade - min utgångspunkt.
Svar:
Emma Löfgren
Trackback
